Båda kunde berätta både om öppen rasism och mer dold sådan, men de hade också positiva upplevelser av sin tid i Sverige.

Utanförskapet tär på en som människa - men erfarenheterna kan man ha nytta av, sa Shahla. Arbetsgivare kräver ofta att man ska vara mångkulturell på rätt sätt, gärna med mörk hy och mörkt hår, men utan brytning eller andra kulturella värderingar än de svenska. Smygrasismen finns på alla arbetsplatser och drabbas man så går det inte att ta upp för då är man inte önskvärd längre. De flesta omplaceringar i yrkeslivet drabbar också invandrare. Ju mer kompetens man har desto mer utsatt blir man.
Att vara invandrare gör att man alltid förknippas med en grupp och inte bedöms som en individ. Men efter 28 år i Sverige har Shahlah mest svenska vänner och ofta tänker hon inte på att hon är invandrare.

Suad Mohammed har kallats för en "Pippi med slöja" i media . Hon tar gärna Pippi Långstrump som förebild för att stärka muslimska tonårsflickors självbild. Hon är imam, förskollärare, poet och slåss för kvinnors rättigheter bland muslimer och för muslimska kvinnors rättigheter i det svenska samhället. Hon har alltid uppfattats som en besvärlig person genom sin självständighet, både i familjen och i muslimska kretsar. Utanförskapet finns där alltid och ibland har hon velat lämna landet för att slippa från. Suad tycker ändå att det positiva i Sverige har övervägt även om hon kunde ge hårresande exempel på kränkande behandling. Invandrare måste också ta initiativet för att bryta utanförskapet menar hon.

Efter Shahlahs och Suads inledning fick sedan publiken tillfälle att ställa frågor och diskutera det som sagts. Tiden rann snabbt iväg och diskussionsledaren, Lars Farago, var tvungen att  begränsa antalet frågor och synpunkter från publiken. Tre timmar går snabbt när man diskuterar något angeläget.